Liam och Karusellen till Stjärnlandet
Brandstationen var full av röda bilar, höga stegar och blanka hjälmar. Liam smög in mellan slangarna och kikade nyfiket runt. En dörr gnisslade och plötsligt tuffade Robo in, bländande blank och med blinkande ögon. “Hej, Liam! Letar du efter något spännande?” pep Robo och snurrade runt så hans antenner viftade. Liam skrattade. “Jag önskar att något magiskt skulle hända idag!
” Robo blinkade mot en hörna. “Följ mig, jag hittade något konstigt!” De tassade iväg, och där, mitt bland brandsprutor och tunga stövlar, stod en snurrande karusell som Liam aldrig sett förut. Den var glittrig, med fjädrar och konstiga knappar. “Den där har aldrig stått här förut,” viskade Liam. Robo tryckte på en knapp. “Vad tror du händer om vi hoppar på?” Liam ställde sig på tå och klättrade upp först. Robo hoppade bredvid. Karusellen gnisslade till och började snurra fortare och fortare.
Allt blev suddigt. Blått, grönt, orange... Karusellen snurrade iväg tills brandstationen försvann och något nytt dök upp – ett land med svävande stolar, dansande glassar och berg av stjärnor. Robo viftade glatt. “Grattis på födelsedagen, Liam! Nu är vi i Stjärnlandet!” Liam log stort och ropade: “Det här är den bästa födelsedagen någonsin!” Han drog Robo med sig mot ett högt bord där bollar av ljus studsade. “Kom, vi ser vad som finns där!” I samma stund dök en skramlande röst upp: “För att stanna här måste ni duka bordet åt Stjärnprinsessan!” Robo fnissade. “Vi fixar det, eller hur, Liam?” Liam nickade, redan på väg mot ett torn av glittriga tallrikar.
Bordet var så högt att Liam fick klättra på Robos axlar för att nå upp. “Skicka muggen!” ropade Liam. Robo snurrade runt så muggen flög i luften, men Liam fångade den precis innan den landade i en skål med studsande bär. “Oj, det var nära!” skrattade han.
Stjärnprinsessans bestick låg i en låda som gnisslade och sprutade konfetti varje gång de öppnade den. “Välj rätt sked, annars blir det bus,” sa Robo och blinkade. Liam drog upp en regnbågssked – och plötsligt började hela bordet snurra sakta runt! “Hoppsan! Vi snurrar med karusellen!” Liam tog ett djupt andetag, klättrade över snurrande koppar och la tallrikarna på plats. Hans armar flaxade och han skrattade. Robo tryckte på en knapp och bordet stannade. “Modigt gjort, Liam!” sa Robo och gjorde en robot-dans. Bredvid bordet dök små stjärnvarelser upp och slängde konfetti.
En av stjärnvarelserna tappade en gaffel och såg förskräckt ut. Liam hoppade ner, plockade upp gaffeln och räckte den till varelsen, som genast snurrade runt av glädje. Robo fnittrade. “Nu är det dags för den stora tårtan!” Mitt i rummet blinkade ett paket med prickar och fladdrande band. “Det ser ut som din födelsedagspresent, Liam!” sa Robo. “Öppna den!” Men när Liam öppnade paketet, smet en liten marsipandrake ut, och började leka tafatt runt deras fötter. “Fånga draken, Robo!” ropade Liam, och äventyret fortsatte med spring och skratt.
Liam och Robo jagade marsipandraken runt karusellen. Draken smet mellan ljusbollar och gömde sig bland kopparna på det dukade bordet. “Jag ser svansen!” ropade Robo och pekade med sin blanka arm.
Liam kröp under bordet, kikade fram och slog ut med handen – precis så att draken kilade in i hans famn. “Nu har vi allt vi behöver!” sa Liam och satte draken bredvid tårtan. Stjärnprinsessan kom trippande och såg hur fint de hade dukat. “Ni är riktiga stjärnhjältar!” ropade hon och snurrade i en glittrig piruett. “Nu blir det kalas!” Alla stjärnvarelser samlades, Robo blinkade i takt med kalassången och Liam blåste ut ljusen på den svävande tårtan. Robo bugade med ett pip. “Bästa födelsedagen!” skrek han, och tårtbitarna studsade som små bollar på bordet. Karusellen började sakta snurra igen, och Robo vinkade.
“Vi måste hem till brandstationen innan någon saknar oss!” Liam hoppade upp, torkade grädden från näsan och snurrade med. Stjärnlandet bleknade bort i ett virrvarr av glitter. Tillbaka på brandstationen stod karusellen helt stilla. Liam gav Robo en high five. “Det här kalaset glömmer jag aldrig.” Och just idag, på sin födelsedag, kändes det som om världen glittrade lite extra – precis som i Stjärnlandet.
